Forsränning, klättring och sommarlov!

Ja, nu är det snart sommarlov och Fjäll 19 håller på att spridas runt om i sverige, norge och finland för de närmsta sju veckorna, för jobb praktik och lov. Själv har jag en väldigt oviss sommar framför mig, vet inte alls vad jag ska just nu....

Men de sista två veckorna tillsammans kan väl bara sammanfattas med KANON!!!

Vi åkte till Åre för att gå kurs till forsränningsguide, hos JoPe Fors och Fjäll. Började onsdagen med ett litet teoripass, sen var vi i båtarna till söndag lunch, eller ja, iallafall i vattnet!

Vi har paddlat och guidat båtarna, simmat i forsar, kastat kastlinor, paddlat tvåmanna duckies, och forskajak, tvyärr hade jag migrän den dan, så alla utom jag då...

Vi övade en del på räddning i vattnet också, men mest paddlade vi, det var så jäkla roligt att köra en båt med sex pers i, rätt in i en stor vals så vattnet sprutar omkring och man vet att kommer jag fel så välter vi, det var sjukt kul! Och jag fick ju kommentaren av vår guide, "du kör så bra, så du behöver inte öva mer", det var ju inte lika kul, att bli utbytt för att man är för bra, men men.

Söndagen avslutades med ett teoriprov, som gick galant, så nu har jag certifikat att fortsätta som forsränningsguide!

Sen var det bara att packa och fara vidare till Stugun, där vi skulle ha klippklättring.

Måndagmorgon började vi med grundkurs i klippklättring, hade inte kunnat ana att det skulle vara så roligt, visst vi har klättrat inomhus och det är ju kul, men detta var nåt helt annat! Vi hade alla bra instruktörer i de olika grupperna, vår grupp hade Truls Neubeck, som var väldigt pedagogisk och höll en bra progression genom hela veckan. Vi klättrade och säkrade varandra och firade oss ner på olika väggar under två dagar innan det var dags för fortsättningskursen.

Där ingick att leda både på bultade leder och naturligt säkrade och även att klättra och fira flera replängder, vilket innebär att man stannar mitt på berget tills alla kommit dit, för att sen fortsätta. Och för er som inte vet, så är det ju inga problem för mig att ta mig upp på nånting, men att ta mig ner är lite värre...

Vi skulle upp på stora väggen, en led som heter röde orm, som var 80m lång, vilket jag inte visste innan, kanske var tur. Jag och Amanda klättrade som andremän bakom Martin, en av de andra instruktörerna den dan, och när vi kom till första standplatsen vart jag lite nervös, när jag vänder mig om och kollar ner, det var långt ner, fast det inte var så mycket högre där än det vi klättrat innan. Det kändes väl högre för att det var brantare kan jag tänka, men det gick bra och vi kom upp till andra standplats och tillslut till toppen, det var skitkul!!

På eftermiddagen skulle vi då fira oss ner från toppen, första biten gick bra, det var bara ett par meter till en tydlig hylla och man såg inte ner, vilket var bra tyckte jag då. Men sen när vi skulle upför den hyllan var det inte lika kul, jag ser bara att repen försvinner ut över en klippkant långt ner, jag ser varken Truls eller Amanda som gått ner före och får mega ångest! Men efter ett par djupa andetag och lite pepp från Nora som står kvar ovanför, tar jag steget ut och tar mig ner, förbi ett överhäng och då hör jag Truls säga, nu måste du titta ner annars kommer du rakt på oss!

Och så var jag nere på andra standplatsen. Det var med ångest jag tittade upp på den kilppa jag nyss firat mig nerifrån, men samtidigt jäkligt stolt att jag gjort det, mycket blandade känslor där kan jag säga. Men sen var det inga problem, därifrån såg jag marken och såg att repet räckte ända ner...

Efter den dan så var inte de andra klipporna lika höga och läskiga längre. Så när vi sen hade räddningskurs 1, så var det inte så farligt att hänga precis över kanten och vänta på att Amanda skulle hissa upp mig eller komma och fira ner oss.

Det var fantastiskt roliga fem dagar, och pricken över i:et var väl att jag stannade med Morgan, Markus och José på lördagen och gick även räddningskurs 2. Så nu kan jag även ta mig till en skadad försteman vilket ju faktiskt är ett mer troligare senario innan jag själv börjar leda en led.

Kan väl bara konstatera att jag blivit frälst av ännu en svindyr sport!!

Nu ska jag och Zafir ta det lite lungt, sen kanske det blir praktik, en tur till Tromsö, för att klättra lite mer, lite hundträning och allt annat som hör sommaren till.....