Så kom tisdagkvällen, när domaren kom, jag var nervös, som vanligt, men mer taggad än nånsin, jag hade ju sett vad hon presterar på fälten.
Spåret: hon gick ut klockrent, inte en tendens till tvekan, som vi sett sååå många gånger i sommar, och efter en lång väntan kommer hon. Inga problem!
Apportrutan: Ingen tvekan här heller, hon går i sitt vanliga tempo och hämtar in alla fyra, efter en del stöd på fjärde.
Vattnet: När vi går ner verkar hon inte särskilt taggad, och det är blankvatten, inte en enda liten krusning på vattnet, så nu vet jag att jag måste kunna skicka henne rakt på fågeln och få henne dit direkt, för det är kallt i vattnet. Så jag skickar henne och hon går i simmar ut en bit, vänderom, tittar på mig och jag manar på henne att gå längre ut, hon har bara ca 5m kvar, men nej inte idag.
Jä-la skit!! Ska vi ALDRIG klara dessa förbannade eftersöksgrenarna?? Jag är så fruktansvärt besviken, inte på hunden, hon gjorde sitt bästa, det är ju träningen som inte varit tillräcklig, så det är ju mitt fel. Men såhär besviken och ledsen har jag nog aldrig varit efter ett prov och mycket beror det nog på att jag vet ju vad hon kan, och hon har ju bevisat att hon kan göra eftersöket också, bara inte alla grenarna på samma dag.
Men det värsta är ju att jag vet vad hon kan prestera på fält (och i skogen och på fjället), men jag kan inte få det på papper om vi ska misslyckas på eftersöket hela tiden.
Jaja, nu kan jag ju åka vidare ner till Skåne direkt och få mer tid hos min familj.
Men onsdag morgon, vid samlingen inför fältprovet, där jag tänkt säga hej då, frågar domaren om jag inte kan gå med som skytt och så ser vi om det finns hundar för ett eftersök på kvällen. Visst, det kan ju vara kul att gå med som skytt, det har jag ju inte gjort innan och då ser man ju allt från "först parkett", så det gjorde jag. Men jag var ju samtidigt tveksam till att göra om provet på kvällen, för vad skulle ha ändrats under natten bara? Det var den besvikna sidan av mig som talade...
Men under dagen gick det väldigt bra för många hundar 6 av 8 gick till pris! Och bla annat Killu gick till första pris med båda sina i öppenklass, så då blev det ju helt plötsligt tre hundar som ville starta i elit eftersöket!
Nu kör vi!!!
Och det sa Zafir också!
Hon tyckte nog inte alls att det var kul att ligga på rummet, ensam, när det smäller på fälten utanför, för hon var som ombytt!
Hon for ut på vattnet och jobbade tills hon hittande fågeln och kom in med den första, där föll en sten från mitt hjärta kan jag säga, det var en otrolig lättnad, för andra fågel har aldrig varit nåt problem, och det var det inte nu heller! 10poäng på vattent!
Sen var det spåret och där stack hon ut som en projektil och kom in på samma sätt, 10poäng här med!
Apportrutan brukar ju Zafir ta i sitt eget tempo och det är inte alltid det snabbaste, men idag for hon som en raket rakt ut och in med alla fyra apporterna??!!?? 10poäng här också!!
Jippiiii, vi har inte bara klarat oss, vi gjorde det med högsta betyg också!!
Torsdag, premiär i elitklass på fältet!
Zafir går ut bra, hon följer mig bra och revierar fint. I slutet på första släpp går det upp en fasan framför henne, men hon stannar spontant, jag sneglar mot domaren, jo, han har sett det, jag vet att det kommer att ligga oss i fatet, men det är bara att köra vidare.
Nästa släpp går vi över en stor gräsmark och mitt där på står hon. Jag får lov att skicka och upp går rapphöns, det skjuts, och jag får stopp på henne.
 |
| Foto: Rolf Ryberg© |
VA?? fällde han? Jag tror jag såg ut som en fågelholk, jag visste ju sen gårdagen hans kriterier för att fälla, så då blev jag ju skitnervös, kan man säga!
Men jag skickade henne och det var ju inga problem.
Vi går vidare i gräsmarken som blir till riktigt högt gräs, där man inte ser hunden om den inte är ganska nära en. Zafir står igen och går på en löpa, som är väldigt lång, domaren vill se nytt stånd, vi saktar in och hon står igen, och då går det upp fasaner en bit framför oss, först en sen två till och två till och sen tre till, fan! nu är det kört för oss tänker jag, men då ser vi den andra hunden i släppet komma skuttande i gräset från samma område som fasanerna gick upp. Det blev tack och hej för dem, och vi får en ny partner. "Du har fem minuter kvar på din tid, se till att få en fågel till" säger domaren till mig.
Nä, då blir ju inte jag stressad, nej nej, inte alls... Jag går med Zafir längs ett dike, där vi dessutom sett att det landat fasaner, "sköt dig nu för allt i världen" viskar jag till henne, och vips, så står hon stramt, nere i diket, med huvudet in under gräset.
Jag anmäler stånd, domaren kommer upp och jag skickar på henne, hon trycker sig in under gräset, men inget händer, jag manar på henne igen, och hinner tänka, du får inte stå tomt nu, innan en stor fin tupp går upp på andra sidan diket och Zafir hoppar upp ur diket och sätter sig på kanten och tittar efter honom.
Och där samlas vi alla och domaren förklarar att vi är klara för dagen och att jag har en 10a på apporten och en 7a på fält!!
TJOHOOOO!!!!!!
Vi har fått ett första pris i elitklass!!!
 |
| Foto: Rolf Ryberg© |
Snacka om att vi gjorde comeback med buller och bång!
Sååå stolt jag är öven min lilla snutta!!
Tack för att vi fick komma till Älviksholm och vara med på både träning och prov och för alla uppmuntrande ord, när det behövdes som mest!!
