Pieljekaise nationalpark

I måndags morse packade vi in i bussen och efter sedvanligt stopp i Sorsele och ett stopp i Arjeplog kom vi fram till Jäkkvik där veckans vandring mot Gautosjön började. Det var en strålande höstdag och alla såg framemot veckan.

Vi följde kungsleden uppmot Pieljekaise och vek av och följde leden mot Viejenäs.

Det var en fin vandring upp genom björkskogen, där det låg lite snö och det var is i bäckarna.

Efter ett par timmars vandring var vi framme vid gränsen till nationalparken och strax där efter slog vi läger. Lägret låg strax intill en liten sjö och på kvällen var utsikten slående!






Eftersom José fyllde 30år idag, kläddes vårt tält in med ballonger och sen blev det "tårta", bestående av en kladdkaka med en dounut ovanpå med ett ljus i, när alla satt runt lägerelden på kvällen.

04.45 ringde klockan, dax att stiga upp. 05.30 var det avfärd för älg spaning. Det var ett tyst gäng som samlades i ljuset av våra pannlampor och som sen med Mirja, på kryckor, i täten som smög sig bort mot ett utstick söder om Piejlekaise. Det var en härlig känsla att gå helt tyst i mörkret på fjället och se solen sakta smyga sig fram.

Alla rustade sig med sina kikare för att börja spana efter älgarna som Håkan lockade på.

Det var dock bara en stortjur vi såg i tubkikaren. Efterhand började alla fixa med frukost i svackan bakom "spaningsklippan" och sen delades gruppen, med några som ville bestiga toppen och vi andra som ville föjla med Håkan på "älgjakt".




Vi smög oss ner till björkskogen, där vi fick nya direktiv av Håkan. Vi fick inte ha prassliga jackor, typ skaljackor och vi skulle undvika att gå mot grenar som kunde rispa mor byxben och ryggsäckar. Sen smög vi upp på en liten kulle och låg och spanade ut över myrarna medans Håkan fortsatte att locka.
"Psst, Josefin, det finns en här på andra sidan"

Alla sprang över till andra sidan kullen och mycke riktigt, där stod en stor tjur nere vid vattnet.


Det var ganska långt avstånd, men vi beslutade oss för att smyga vidare och se om vi kunde få se honom på närmare håll.

Och vi såg honom, men inne i björkriset, men han ville inte komma fram, då upptäckte vi att vinden hade vänt och låg på bakifrån, så antagligen har han fått vind på oss. Då tog vi lunch och beslutade att gå tillbaka och locka genom skogen.

Vi såg flera älgar på långt håll, men ingen nära nog att fotas...

Här ligger hela gänget på spaning på ko med kalv uppe på fjällkanten.

Markus tröttnade på att titta i kikaren, men hittade på nya sätt att roa sig...

Vid ett tillfälle när Håkan gick upp på en höjd och jag satt kvar och spanade sprakar det till i buskarna bakom mig, jag tänkte att det nog var Joel eller Markus, men vänder mig om och tittar rakt in i ögonen på en räv! Han blev nog lika paff som jag, och skuttade snabbt förbi, men han stannade upp igen och tittade på mig just som jag fått upp kameran, det var det enda djur jag fick fota den dan, och dessutom blev bilden suddig...

Det var en mycke bra dag, men det var skönt att komma tillbaka till lägret på kvällen.

Onsdagen hade vi hoppats på dimma, för att vi skulle orientera. När vi vaknade så var det istället snö! Lite hade det kommit under natten och det snöade än. Det var kallt att krypa ur sovsäcken för att fixa frukost.

Orienteringen i snön gick ganska bra, fast vi hittade inte till vår första lilla sjö, men vi hittade nästa och tog kompassriktning mot samlingsplatsen. Vi gick ner tillträdgränsen och klättrade över en ravin och sen var det bara en liten bit på leden tills vi såg röken från elden.

Torsdagen skulle vi vandra vidare ner mot Gautosjön, men eftersom den terrängen inte var alls anpassad för en med kryckor, beslutade vi att vi skulle avsluta i Viejenäs istället, så att Mirja kunde följa leden ner hela vägen, medans vi andra skulle orientera oss ner och var tvugna att gå runt en sjö och sen ta oss till den nya lägerplatsen.


Under natten hörde jag hur vinden röt och att det smattrade mot tältduken, och på morgonen såg vi att vi hade snö i ena absiden! Det hade kommit en hel del snö under natten och det var fortfarande snöstorm!




Vi vandrade över kalfjället i snöstorm, och tog oss ner i björkskogen på det mest våghalsiga sätt... Senare fick vi veta att vi valt det brantaste stället på hela fjället, eftersom Håkan hade sett oss på kanten precis innan vi tog oss ner. Men det gick bra och väl nere så blåste det inte längre. Och när vi tagit oss över en jokk och rundat sjön var det ingen snö heller längre.


Fredagen sen var bara en kort vandring ner till Viejenäs där vi skulle hämtas. Det var med vemod jag kröp ur sovsäcken även denna morgon, men nu var det mer för att turen var slut. Även denna dan var vi de sista som lämnade lägret och gick de sista fyra kilometrarna.

Vi fick två fina höstdagar och två dagar med känning av den kommande vintern, men det var en mycket bra och omväxlande vecka och jag kan varmt rekommendera en tur i Piejlekaise nationalpark för er som inte varit där, det är underbart vackert.